Mellan lagens bokstäver och hbt-rörelsens verklighet

Anti-discrimination legislation

22 September 2016
Read in:
Tv r efter att de Europavänliga protesterna p Majdan inleddes antog det ukrainska parlamentet en lag mot diskriminering p grund av "sexuell läggning". Som en del i förhandlingarna om EU-medlemskap lovades ukrainarna visumfria resor inom unionen i utbyte mot skydd för homosexuella -- ett köpslende där relationerna till EU respektive Ryssland styrt benägenheten att garantera minoriteters rättigheter.

När Ukraina 2013 stod inför att teckna ett avtal med EU som bland annat skulle ge ukrainare möjlighet att resa utan visum inom unionen, var villkoret att landet skulle anta ett omfattande lagstiftningspaket mot diskriminering som ocks innebar ett uttalat förbud mot diskriminering p grund av sexuell läggning. Men ngot sdant lagstadgat skydd mot diskriminering garanterades inte hbt-personer vare sig under regeringen Azarov som ledde landet 2013 – före Majdan – eller 2014 under den nya regering som tillträdde efter Majdan. Detta berodde p motstndet mot lagstiftningen frn vissa partier i parlamentet, samordnade lobbyinsatser frn kyrkliga organisationer och gräsrotsrörelser inom den religiösa högern. Efter ptryckningar frn Europeiska kommissionen och medborgerliga protester förbjöds slutligen diskriminering av arbetstagare p grund av sexuell läggning i november 2015, tv r efter Euromajdan. I dessa protester förenades hbt-aktivister med andra medborgare. Men kan lagstiftningen uppfattas som ett tecken p att den konservativa konsensus kring hbt-rättigheter som grundlades under Viktor Janukovytj är p väg att urholkas?

Strider före Euromajdan

Inställningen till homosexualitet har bidragit till en kulturell klyfta mellan de västeuropeiska länderna – det vill säga de länder som var EU-medlemmar före den stora utvidgningen – och de östeuropeiska länder som anslöt sig till EU i och med den. EU-utvidgningen komplicerades av att mnga länder i Östeuropa hade svaga demokratiska institutioner (ett arv frn sovjettiden) och brast i tillämpningen av mänskliga rättigheter. För Ukraina var hbt-rättigheter länge en stötesten i de politiska förhandlingarna med EU. I Ukraina märks en negativ inställning till homosexuella inte bara hos allmänheten (vilket framgr av opinionsundersökningar och statistiska uppgifter om hatbrott mot hbt-personer), utan ocks i den politiska diskursen och i lagstiftningsarbetet. Majoriteten av de ukrainska politikerna agerar p huvudsakligen tv sätt: antingen undviker de att uttala sig i frgan eller s stöder de diskursen om de traditionella värden som anses skilja Ukraina frn Europa.

Mellan 2011 och 2013 lades flera förslag till lagar “mot propaganda” (lagarna 8711, 10290 och 10729) fram i det ukrainska parlamentet. Den mest kände motstndaren till “homosexpropagandan” är Vadym Kolesnisjenko, en före detta parlamentsledamot frn Krim som numera är medlem av det ryska nationalkonservativa partiet Rodina. Det bör dock noteras att ledamöter frn alla fraktioner som var representerade i det ukrainska parlamentet frn slutet av 2012 till hösten 2014 (den s kallade sjunde sessionen) bidrog till att ta sdana initiativ “mot propaganda”. Även om det aldrig röstades om dessa initiativ – p grund av kritik frn internationella organ som exempel FN, EU och människorättsorganisationer – gjorde mediegenomslaget att uttrycket “homosexpropaganda” blev vanligt i den politiska och offentliga diskussionen. Samtidigt debatterades och godkändes liknande lagar “mot propaganda” i Ryssland.

r 2013 hamnade en lag till stöd för hbt-rättigheter för första gngen p dagordningen i Ukraina. Tillkomsthistorien är lng. Under 2010 utarbetades en handlingsplan för viseringsliberalisering – det vill säga att kravet p visum för ukrainska medborgare som reser till EU hävs – vilket innebar flera förändringar i ukrainsk lagstiftning. Planen innehöll krav p anpassning av ukrainsk diskrimineringslagstiftning till europeiska normer. Under de följande fem ren förmedlade sakkunniga frn EU denna europeiska standard i form av förteckningar över konkreta rättsliga normer att ta hänsyn till, vilka sedan togs upp i de rliga lägesrapporterna om Ukrainas arbete med att uppfylla kraven. Bland andra rättsliga normer som vid upprepade tillfällen omtalades i dessa rapporter (och som till stor del godtogs under dessa r) fanns ett krav om ett uttalat förbud mot diskriminering p grund av sexuell läggning, p det sätt som det fastställs genom rdets direktiv 2000/78/EG om inrättandet av en allmän ram för likabehandling.1

Likas var skydd av hbt-personer ett av kraven inför undertecknandet av det associeringsavtal som debatterades samtidigt som viseringsliberaliseringen. Associeringsavtalet innehller inga uttalade hänvisningar till hbt-rättigheter, men i bilaga XL till kapitel 21, “Samarbete om sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter”, fastställs att direktiv 2000/78/EG om likabehandling ska genomföras inom fyra r efter det att avtalet trätt i kraft.2

I vissa EU-länder rder förbud mot diskriminering p grund av sexuell läggning i mnga fler sociala sammanhang (till exempel i frga om utbildning och tillgng till varor och tjänster), en hllning som ännu inte införlivats i Europeiska rdets direktiv. Ett förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, lder eller sexuell läggning i fler sociala sammanhang har debatterats i Europaparlamentet sedan 2008, men ännu inte godkänts.3 Därför är likabehandling av arbetstagare den enda av EU:s rättsliga miniminormer som Ukraina var tvunget att anta.

Regeringen under Mykola Azarov undvek dock konsekvent att reformera diskrimineringslagstiftningen. I stället godkände den en strategi för viseringsliberalisering som saknade laga kraft. När EU:s sakkunniga inte nöjde sig med detta försök till imitation utarbetade justitieministeriet lag nr 2342 som bland mnga andra förändringar i diskrimineringslagstiftningen ocks omfattade förbud mot diskriminering p grund av sexuell läggning. Lagförslaget överlämnades till parlamentet i början av 2013, p uppmaning av premiärminister Azarov.

Förslaget hamnade genast i centrum för de politiska striderna mellan anhängare av Ukrainas europeiska integration och dess motstndare. Det innehöll en lng lista över förändringar av diskrimineringslagstiftningen, exempelvis en definition av olika typer av diskriminering, samt specifikationer av normer för domstolsförhandlingar och överklaganden som hänger samman med diskriminering. Men motstndarna till hbt-rättigheter lyckades reducera den offentliga diskussionen om lagen till en frga om rättigheter för “sexuella minoriteter”. Motstndet mot lag nr 2342 framstod som ännu starkare än motsättningarna kring den europeiska integrationen: i detta motstnd förenades annars oförsonliga motstndare, som till exempel Kommunistpartiet och nationalistpartiet Svoboda. Det regeringstrogna Regionpartiet befann sig plötsligt i ett dilemma: visserligen borde man stötta regeringen i dess beslut att stärka banden till EU genom undertecknande av associations- och viseringsliberaliseringsavtalen, men samtidigt hade en stor grupp av partiets ledamöter genom sina politiska och ekonomiska intressen band till Ryssland och arbetet med den Eurasiska tullunionen. Därför tillkännagav Regionpartiets ledare Oleksandr Yefremov att varje ledamot fick rösta enligt sin personliga övertygelse, och att han själv inte sg lagen som ngot hot eftersom den genomgtt “en omfattande rensning”.4 Inom de andra tv partier som tillsammans med Svoboda utgjorde oppositionslägret rdde tveksamhet. I media spreds rykten om att Udar, under ledning av Vitalij Klytjko, var redo att stödja lagen, och p partiets hemsida publicerades flera uttalanden till stöd för den. Julia Tymosjenko och hennes parti uttalade sig inte alls i frgan.

Ett av de främsta skälen till att lag nr 2342 inte röstades igenom i parlamentet var den massiva lobbykampanj som organiserades av kyrkor, tillsammans med religiösa och pro-ryska gräsrotsorganisationer som stöds av Regionpartiets och Kommunistpartiets pro-ryska sektioner.5 I flera regioner i Ukraina inledde lobbyisterna protestaktioner, varvid den största och mest framgngsrika demonstrationen hölls framför parlamentsbyggnaden i maj 2013. Till följd av dessa ptryckningar blev lagförslaget aldrig föreml för omröstning. Den icke-statliga organisationen “Ukrainas val” under ledning av Viktor Medvedjuk stödde en offentlig annonskampanj i Kiev som kopplade samman Europa med samkönade äktenskap. Lobbyisterna överöste ocks parlamentsledamöter och regeringsmedlemmar med brev och offentliga upprop med budskapet att ogilla lag 2342. Myndigheterna fick s mnga brev frn motstndarna till “homodiktaturen” att frgan regelbundet kom att redovisas separat i överklagandestatistiken 2013. Den fick ocks betydande uppmärksamhet i medierna. Alla stora tv-kanaler rapporterade om de protester som “kristna aktivister” och “upprörda medborgare” genomförde framför parlamentsbyggnaden; likas bevakades konservativa demonstrationer regelbundet av populära nyhetskanaler p internet.

Efter att under ett halvr ömsesidigt ha anklagat varandra för att blockera associeringsavtalet och avtalet om viseringsliberaliseringar med EU, ndde parterna en överenskommelse: de skulle inte godkänna förslaget till lag nr 2342, utan lta författningsdomstolen visa hur ukrainsk lagstiftning förbjöd diskriminering av alla tänkbara skäl, och därmed redan inkluderade sexuell läggning. Förslaget lg färdigt i juli 2013, flera mnader innan Viktor Janukovytj plötsligt ändrade sig och förklarade att han föredrog den eurasiska tullunionen med Ryssland framför associeringsavtalet med EU.

I november 2013 började argument mot lag 2342 som sammanställts av pro-ryska gräsrotsrörelser användas av det politiska etablissemanget som ett förstligt sätt att förklara för allmänheten varför Janukovytj hade valt att nu orientera sig mot den eurasiska tullunionen. I samband med ett anti-Majdanmöte beklagade sig premiärminister Mykola Azarov hycklande över att Europeiska unionen ville tvinga Ukraina att legalisera homoäktenskap – när han borde ha känt till innehllet och de rättsliga följderna av lagen bättre än ngon annan.

P grund av de hetsiga debatterna under 2013 uppstod en atmosfär där frgor om sexuell läggning kunde utnyttjas som hjärnspöken i de politiska striderna. Dessutom var det sedan 90-talet vanligt med anklagelser om homosexualitet som ett sätt att svärta ner politiska motstndare i Ukraina. De flesta ukrainska politiker, oberoende av partitillhörighet och politisk uppfattning, drog slutsatsen att det lg i deras eget intresse att reagera p uttrycket “sexuell läggning” med rituella uttalanden om att de personligen var heterosexuella och stödde traditionella kristna värderingar och familjevärden. Endast ett ftal parlamentsledamöter stödde öppet lag nr 2342. De mest kända av dem är Iryna Berezhna och Iryna Herasjenko som d företrädde Regionernas parti.

Samtidigt har “skyddet av traditionella värderingar”, som bland annat betyder att homosexuella förnekas fullvärdiga medborgerliga rättigheter, blivit en sorts statlig ideologi i Ryssland, vilken förser allmänheten med en enkel och lättbegriplig motivering för Vladimir Putins motstnd mot “väst”. P geopolitisk niv är detta en av grundstenarna i Putins messianska pfund att rädda mänskligheten frn modern europeisk degenerering.6 I Ryssland är det uttalade stödet för “traditionella värderingar” ett sätt att dölja statens bristfälliga stöd till familjer och barn, samtidigt som det fungerar som ett effektivt verktyg för att vänja medborgarna vid statens fullständiga inträngande i deras liv och privata sfär.7 I detta sammanhang kom det ursprungligen formella kravet att ändra Ukrainas diskrimineringslagstiftning att sammankopplas med den större geopolitiska konflikten mellan Ryssland och de liberala demokratierna i Europa och USA, där Ryssland använde “traditionella värden” som ett bland flera verktyg för att se till att Ukraina stannade kvar inom den ryska intressesfären.

Änd kan försöken att förklara det massiva motstndet mot förändringarna av diskrimineringslagstiftningen 2013 inte reduceras till den pro-ryska lobbyns inflytande, eftersom det ocks enade de pro-europeiska krafterna. Inte heller kan det ryska ideologiska inflytandet förklara de svrigheter som arbetet med diskrimineringslagstiftningen drabbades av efter Euromajdan, d pro-europeiska politiska krafter bildade regering tack vare sin majoritet i parlamentet och Ukrainas “europeiska val” blev en normativ topos i den offentliga diskussionen.

Strider efter Majdan

I maj 2014 godkände det ukrainska parlamentet lag nr 4581, som föreslagits av den tillfälliga pro-europeiska regeringen. Den hade i stort sett samma innehll som förslaget till lag nr 2342 – med det undantaget att den saknade ett förbud mot diskriminering p grund av sexuell läggning. Samma mnad översände Ukrainas högre domstol med specialisering p civil- och straffrättsliga ml ett klargörande till appellationsdomstolarna för att förtydliga att de ofullständiga förteckningarna över förbjudna skäl att diskriminera arbetstagare implicerar att sexuell läggning är ett av “övriga skäl” till otillten diskriminering; förteckningarna terfinns i Ukrainas författning, i den ukrainska lagen om principerna för förebyggande och bekämpning av diskriminering och i arbetsrätten. D hade frgan redan försvunnit frn debatten, eftersom allmänhetens uppmärksamhet helt och hllet riktats mot Euromajdan, annekteringen av Krim och grundandet av de (icke erkända) “folkrepublikerna” i Luhansk och Donetsk i östra Ukraina.

Trots att Ukraina inte hade infört ngon diskrimineringslagstiftning, inledde landet officiellt den andra fasen av handlingsplanen för viseringsliberalisering i juni 20148 p rekommendation av Europeiska kommissionen och efter stöd frn Europeiska rdet. Det bör noteras att Moldavien9 och Georgien,10 som ocks förberedde sig p att ing avtal om viseringsliberaliseringar med EU vid samma tidpunkt, stiftade lagar som uttryckligen förbjöd diskriminering p grund av sexuell läggning, trots ett liknande motstnd frn kyrkan och konservativa politiker.

De senaste tv ren har den offentliga diskussionen om hbt-rättigheter svängt. I och med kriget mot Ryssland har Ukraina kommit att identifiera sig allt starkare med “Europa”, och det har blivit alltmer problematiskt att tala om “traditionella värderingar”. S har inte heller ngra lagförslag med negativa terverkningar för homosexuella lagts fram för det nya parlamentet under vren 2016. Den religiösa högern och pro-ryska organisationer har försvunnit frn den ukrainska offentligheten efter Euromajdan, vilket ofta förklarats med att Ryssland har slutat finansiera dem. När pro-ryska organisationer som “Nationell union” och “Ukrainas val” förlade sin verksamhet till de s kallade “folkrepublikerna” Luhansk och Donetsk upphörde ocks protesterna “till försvar för traditionella familjevärden”. Hemsidan som drivs av den kristet fundamentalistiska organisationen “Kärlek mot homosexualitet” uppdaterades i stort sett inte alls under sommaren 2015, medan artiklar om ohyggligheterna i “Euro-Sodom” publicerats nästan dagligen under den tidigare kampanjen mot lag nr 2342. Den religiösa högerns och de pro-ryska motstndarnas plats kom dock snart att intas av organisationer inom den nationalistiska extremhögern, som nu har börjat bedriva kampanjer mot hbt-rättigheter. Kiev Pride 2013 ledde till motaktioner frn präster och högt uppsatta ortodoxa fundamentalister som demonstrerade med ikoner och kors;11 Kiev Pride 2015 utsattes för ett bombattentat av ungdomar knutna till den paramilitära organisationen “Högra sektorn” och kampgruppen “Sich”.

Offentliga uttalanden frn politiska aktörer har blivit allt mindre homofoba, inte minst därför att de mest kända motstndarna till “den homosexuella propagandan” flyttat till Ryssland. Kiev Pride 2015 innebar en tydlig vändpunkt i diskussionen om hbt-rättigheter bde inom politiken och i medierna. I ett offentligt uttalande inför Pridefestivalen underströk president Porosjenko att friheten att hlla fredliga möten är en grundlagsskyddad rättighet som tillkommer varje medborgare. (Det bör noteras att den före detta presidenten Viktor Janukovytj aldrig uttalade sig positivt om hbt-rättigheter.) Tv parlamentsledamöter frn presidentfraktionen “Petro Porosjenko-blocket” deltog själva i Pridefestivalen. Likas fick festivalen stöd i medierna: kända offentliga personer (artister, journalister och politiker) deltog i en kampanj i sociala medier och mediebevakningen av Pridefestivalen var välvilligare än 2013.

Förutom att organisera Pridefestivalen har hbt-rörelsens politiska arbete främst inriktats p lobbyinsatser för hbt-rättigheter inom de lagstiftande organen. Under 2014 anslöt sig hbt-organisationer till författningsutskottets arbetsgrupp för mänskliga fri- och rättigheter. De föreslog att ett förbud mot diskriminering p grund av sexuell läggning skulle skrivas in i grundlagen, men detta föll p kyrkornas motstnd. Hbt- och människorättsorganisationerna bidrog ocks till utformningen av den nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter12 som antogs i november 2015. Planen omfattar ett antal politiska reformer för att skydda hbt-gruppens rättigheter, bland annat legalisering av samkönade partnerskap. Att dessa reformer togs upp i handlingsplanen innebär visserligen inte ngon automatisk garanti för att de ocks kommer att förverkligas, men det visar att det politiska klimatet hller p att förändras till det bättre. Trots detta lyste hbt-rättigheterna med sin frnvaro p den politiska dagordningen fram till slutet av 2015 när frgan om förbud mot diskriminering av homo-, bi- och transsexuella personer p nytt väcktes i samband med tgärderna för viseringsliberaliseringar.

Europeiska kommissionen skulle i november 2015 presentera sin rliga utvärdering av hur lngt Ukraina kommit i arbetet med att uppfylla villkoren som ställts planen för viseringsliberalisering. Parlamentet hade slunda brttom att godta alla lagstiftningskrav som angivits i föregende rs rapport, s att visumtvnget äntligen skulle kunna slopas r 2017. I kommissionens femte rliga lägesrapport (2014) fastslogs att arbetsrätten mste ändras s att diskriminering p grund av sexuell läggning uttryckligen förbjuds. Den efterlysta ändringen fanns inte med i det slutliga förslaget till ny arbetsrätt som överlämnades till parlamentet i slutet av 2014. Inte heller fanns det ngot hopp om att parlamentet skulle godta den nya arbetsrätten i mitten av november. Ändringen med avseende p diskriminering, som senare kom att kallas lag nr 3342, infördes därför i den gamla arbetsrätten, dock med en garanti om att den skulle överföras till den nya lagen s snart den godkänts av parlamentet.

Kyiv, 10 November 2015. LGBT communities hold an action outside the Rada. They urge parliament to adopt laws required for visa liberalization with the European Union. Photo:Furyk Nazar/Shutterstock.com. Source:Shutterstock

Till skillnad frn lag nr 2342 omfattade 2015 rs
lagändring med avseende p diskriminering rättigheter för transpersoner. Under 2013 hade justitieministeriet ignorerat ett förslag om just detta frn hbt-organisationerna och inte tagit upp könsidentitet bland möjliga grunder för diskriminering i den förteckning som lag nr 2342 omfattar. I de pföljande diskussionerna valde hbt-organisationerna att inte kritisera bristen p skydd för transpersoner (sannolikt därför att de utgick ifrn att försvaret av sexuell läggning i sig skulle vara svrt nog). Under 2015 fick transsexuella personers rättigheter mer uppmärksamhet ocks i andra sammanhang. Den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter, som utarbetades under 2015, omfattade ocks bestämmelser om utveckling av nya förfaranden för könskorrigerande operationer p transpersoner och om transpersoners rätt att adoptera barn.

Men 2015 rs lagändring med avseende p diskriminering godkändes inte när den först blev föreml för omröstning p förslag av Iryna Herasjenkos (Petro Porosjenko-blocket). I det nya parlamentet fick de tidigare motstndarna till hbt-rättigheter, Svoboda och Kommunistpartiet, lämna plats t partiet Självhjälp, Oleh Ljasjkos Radikala parti och Oppositionella blocket (som är en uppföljare till före detta Regionernas parti). Oppositionella blocket valde att tillämpa de pro-ryska aktörernas strategi och utnyttjade hbt-rättigheterna för att misskreditera den europeiska integrationen. Partiet Självhjälp, som ursprungligen varit beroende av kristna väljargrupper i västra Ukraina, krävde en annan formulering av den lagändring som föreslagits av Allukrainska rdet för kyrkor och religiösa organisationer: “diskriminering p grund av attityder till sexuella förhllanden”, vilken enkelt hade kunnat utnyttjas av homofober för att skydda sin “rätt” att hetsa mot hbt-personer som ett uttryck för en viss “attityd till sexuella förhllanden”. Trots att Oleh Ljasjkos Radikala parti ingick i regeringskoalitionen, motsatte man sig presidenten med argumentet att lag nr 3442 avledde uppmärksamheten frn viktigare frgor. Mnga medlemmar av partiet har ocks gjort sig kända för homofoba uttalanden.

Det finns flera tänkbara förklaringar till de svrigheter som uppsttt i samband med godkännandet av 2015 rs lagändring: 1) spänningar mellan det presidenttrogna partiet och andra fraktioner i parlamentet; 2) försök att avleda allmänhetens uppmärksamhet frn andra lagar som krävs för en viseringsfri ordning och associering med EU (t ex korruptionslagar); 3) parlamentsledamöters personliga aversion mot homosexualitet; och 4) parlamentsledamöters rädsla att förlora homofoba väljare. Dessa fyra förklaringar utesluter inte varandra.

Till skillnad frn 2013 kunde hbt-organisationer den här gngen arrangera demonstrationer till stöd för lagförslaget mot diskriminering. Genom protesterna kom hbt-aktivister dessutom att göra gemensam sak med “vanliga medborgare” som tagit sig till parlamentet för att kräva ett godkännande av alla de lagar som är en nödvändig förutsättning för en viseringsfri ordning. Efter ptryckningar frn sväl protesterande medborgare som EU-tjänstemän godkändes lagen den 12 november 2015. Enligt den sjätte lägesrapporten13 ansgs kravet p mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter vara uppfyllt.

På slingrande vägar mot en förändring

Även om godkännandet av lagen kan framst som ett lyckligt slut, finns det inte mnga skäl till optimism i frga om hbt-rättigheter i Ukraina under det kommande rtiondet. Med tanke p att lag nr 3442 godkändes under stor yttre press kan det bli svrt att tillämpa den. Erfarenheten frn andra östeuropeiska länder visar dessutom att juridiska reformer ofta leder till konservativa bakslag p det sexualpolitiska omrdet och i den offentliga diskussionen. Dagen efter det att lagen godkänts gjorde det ukrainska parlamentets talman Volodymyr Hrojsman ett illavarslande offentligt uttalande: han föreslog inrättandet av en ombudsman med ansvar för familjefrgor och familjevärden, och hävdade att samkönade äktenskap aldrig kommer att bli verklighet i Ukraina. De spänningar som trots allt terstod mellan hbt-aktivister och andra medborgarrättsaktivister under demonstrationerna till stöd för viseringsliberalisering visade att hbt-rörelsen är och förblir en marginell politisk aktör som inte är riktigt välkommen ens i liberala kretsar. Änd tyder godkännandet av lag nr 3342, och de offentliga diskussionerna i samband med den, att den djupt konservativa samsynen i frga om hbt-rättigheter i Ukraina inte längre är lika stark.

I den här processen tycks den politiska diskussionen i dagens Ukraina – som är djupt rotad i de retoriska strategier som utvecklades i Ukraina före Euromajdan – inte riktigt ha hllit jämna steg med de förändringar i synen p hbt-rättigheter som skett bland befolkningen. 2013 spekulerade konservativa parlamentsledamöter öppet om att homofoba attityder i den ukrainska befolkningen kunde vara ett skäl för dem att motsätta sig lagändringen mot diskriminering och 2015 kände sig ledamöter som röstade för lag nr 3442 skyldiga att offentligt ursäkta den “synd” de begtt i den europeiska integrationens namn. Och visst, föreställningen att mnga i Ukraina är negativt inställda till homosexualitet har stöd i flera undersökningar. Antalet personer som inte vill att homosexuella ska ha samma rättigheter som heterosexuella ökade frn 34 % 2002 till 49 % 2011. I den senast utförda studien, frn 2013, sympatiserade 59 % med uttalandet att “homosexualitet inte bör accepteras i samhället”. Men en negativ inställning till homosexualitet är dock inte nödvändigtvis liktydig med ett motstnd mot att förbjuda diskriminering, särskilt inte om ett sdant förbud krävs för att uppn viseringsfrihet. Under 2014 undersöktes i en annan studie inställningen till förbud mot diskriminering, och det visade sig att endast omkring 35 % av de tillfrgade var mot ett förbud och nästan 35 % var för; resten redovisade ingen uppfattning i frgan.14 Den bild som s ofta mlats upp av en “majoritet mot homosexuella” som inte accepterar lagar mot diskriminering terspeglar allts snarare enskilda politikers personliga inställning än en dominerande uppfattning i samhället. Det är en föreställning som inte är p det klara med hur starkt stödet för europeisk integration faktiskt är.

Klyftan mellan den politiska debatten om hbt-rättigheter och diskussionen i den bredare offentligheten kan illustreras med ett fall frn den 18 och 19 mars 2016. Vid detta tillfälle riktades en homofob attack mot den jämlikhetsfestival i Lviv som arrangerats av den Kievbaserade icke-statliga organisationen Insight. Jämlikhetsfestivalen är en serie kultur- och utbildningsevenemang (diskussioner, filmvisningar osv) med fokus p minoriteters problem (inte bara hbt-personer utan ocks etniska minoriteter, personer med funktionsnedsättning, internflyktingar osv). Den hölls i lokaler som hyrts p marknadsvillkor och det krävdes förhandsregistrering för att f delta. Det enda evenemang som skulle äga rum ute p gatorna var en tipspromenad med hbt-frgor p platser som p ngot sätt hade koppling till den ukrainska hbt-rörelsens historia.

När lokala högerextrema organisationer i Lviv fick nys om festivalen ansökte de om tillstnd hos kommunen för att anordna ett offentligt evenemang som skulle g av stapeln samtidigt som den hbt-inriktade tipspromenaden, vilken de högerextrema strategiskt omtolkade till en “Prideparad”. De kommunala myndigheterna, under ledning av borgmästare Andrij Sadovyj, vände sig i sin tur till den lokala domstolen som beslutade att helt förbjuda offentliga evenemang den dagen.15 Trots förbudet ställde arrangörerna inte in festivalen, eftersom övriga inslag inte kunde räknas som “offentliga möten” och därför inte heller föll under den lokala domstolens och den kommunala förvaltningens jurisdiktion.

Till sist blev det änd s att festivalen fick ställas in. När arrangörer frn Insight dagen före invigningen anlände till hotell Dnister fick de inte checka in. Hotelledningen motiverade sitt beslut med homofoba uttalanden och hänvisningar till de kommunala myndigheterna. Medan aktivisterna försökte komma överens med hotellets ledning, samlades dussintals högerextrema aktivister i närheten av hotellet. När lokala polispatruller kom till platsen brydde de sig inte alls om de högerextrema, utan beskyllde istället hbt-aktivisterna för att ha trotsat domstolens förbud mot offentliga evenemang. Först sedan aktivisterna frn Insight, efter att ha ftt hjälp av ngra parlamentsledamöter, lyckats underrätta Ukrainas rikspolischef Khatia Dekanoidze om situationen, evakuerades de frn hotellet under poliseskort. De högerextrema gjorde nazihälsningar framför journalisternas kameror och drabbade sedan samman med polisen. Därefter gick de runt i staden för att kontrollera om förbipasserande tillhörde hbt-rörelsen, kastade sten och slog sönder fönsterrutor. Inga gripanden gjordes. Chefen för Lvivs distriktspolis uppgav att “samtal” skulle hllas med “ligisterna”.

Till skillnad frn regeringen och polisen, som inte klarade av att skydda hbt-personers medborgerliga rättighet att arrangera och delta i offentliga sammankomster och än mindre förmdde leverera non fullgod offentlig ursäkt, fördömde en lng rad populära bloggare, journalister och hbt-vänliga parlamentsledamöter bde de högerextrema för deras vldsattacker och regeringen för dess vanmakt.16 Även de som likt Yuri Butusov, redaktören för den populära nyhetssajten censor.net.ua, beskyllde hbt-aktivister för dligt tajmade “provokationer” just före folkomröstningen i Nederländerna (som var avgörande för ratificeringen av associeringsavtalet mellan Ukraina och EU), medgav att alla medborgare har samma rätt till mötesfrihet, och att huvudansvaret för att Ukraina internationellt förlorat anseende efter upplösningen av Jämlikhetsfestivalen vilar p regeringen.

Ukraina har besttt EU:s lackmustest för demokrati och förbjudit diskriminering p grund av sexuell läggning – även om det haft mycket att göra med att frgan kopplats samman med den övergripande politiska situationen och konflikten med Ryssland. Den politiska förändringen i synen p hbt-rättigheter möjliggjordes allts trots att den negativa inställningen till homosexualitet alltjämt är stark. Fallet med diskrimineringslagstiftningen i Ukraina visar att samhälleliga utvecklingsprocesser aldrig är linjära. Likt förändringar i en människas personliga beteende kan förändringar i politiska system uppträda av “fel” skäl (exempelvis inte därför att jämlika medborgerliga rättigheter för hbt-personer anses viktiga, utan därför att kunna resa inom EU utan visum är ngot trvärt). Motstånd är inte p ngot enkelt sätt antonymen till övermakt. Bda dessa fenomen kan utan vidare uppträda inom samma system av maktförhllanden, och kan rentav representeras av samma personer.

  1. eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A32000L0078.
  2. Associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, Europeiska unionens officiella tidning, 29 maj 2014. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22014A0529(01).
  3. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/sv/TXT/?uri=CELEX:52008PC0426
  4. Oleksandr Yefremov den 3 september 2013, Regionernas parti, youtube.com/watch?v=2M6zzXq9eAU (p ryska).
  5. De tre stora ukrainska kyrkorna (Ukrainska ortodoxa kyrkan -- Kievpatriarkatet, Ukrainska ortodoxa kyrkan -- Moskvapatriarkatet och Ukrainska grekisk-katolska kyrkan) och Allukrainska rdet för kyrkor och religiösa organisationer motsatte sig lagen och krävde vid möten med parlaments- och regeringsföreträdare att den skulle ogillas.
  6. Tatiana Riabova och Oleg Riabov, "Striden mot Gayropa", övers Hanna Sandborgh, Glänta nr 1, 2016, s 71.
  7. Olga Burmakova, "Pink triangle: LGBT as a symbolic figure of modern Russian politics", Ja 3/2013, s 17-20, krona.org.ua/assets/files/journal/Gendernyi-zhurnal-Ya-34-2013.pdf.
  8. "Visa liberalization assessment mission visits Ukraine", 2 oktober 2014, eeas.europa.eu/delegations/ukraine/press_corner/all_news/news/2014/2014_09_30_02_en.htm.
  9. "Moldova: Various forms of discrimination are banned by law", www.loc.gov/law/foreign-news/article/moldova-various-forms-of-discrimination-are-banned-by-law/.
  10. "Anti-Discrimination Bill adopted", www.civil.ge/eng/article.php?id=27192.
  11. youtube.com/watch?v=ahoC7p-N4R8.
  12. Vad gäller den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter fram till 2020, se: www.kmu.gov.ua/document/248740672/R1393.doc (p ukrainska).
  13. Sjätte rapporten om Ukrainas framsteg när det gäller uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering, COM (2015) 905 final, ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2015/SV/1-2015-905-SV-F1-1.PDF.
  14. "One third of polled Ukrainians support ban on sexual discrimination", www.lgbt.org.ua/en/news/show_2374/.
  15. Shaun Walker, "LGBT festival in Ukraine abandoned after far-right protest". The Guardian, 20 mars 2016, www.theguardian.com/world/2016/mar/20/lgbt-festival-in-ukraine-abandoned-after-far-right-protest.
  16. Maria Teteriuk, "Social Media as a Field of Political Struggle: Reception of the Attack on the Festival of Equality on Ukrainian Facebook", tal vid Institut für die Wissenschaften vom Menschen, 13 april 2016, www.iwm.at/events/event/framing-sexual-citizenship.

Published 22 September 2016

Original in English
Translation by Tommy Andersson
First published in korydor.in.ua, 9 November 2015 (Ukrainian version); Eurozine (extended English version)

Contributed by Glänta
© Maria Teteriuk / Glänta / Eurozine

PDF / PRINT

recommended articles